Panik och frustration

Morgonen har varigt allt annat än lugn här hemma kan man säga.
Hjärtat vaknade tidigt som vanligt för att släppa den vanliga bomben, idag redan 05.30, annars brukar han vänta i alla fall en halvtimme till.
Nå inte mycket mer att göra än att harva sig upp från sin mysiga dvala, spola av lillrumpan och gå upp och äta frukost.

Lillrumpan hinner bara börja gnugga ögonen lite efter frukost så släpper han ut en liten present till.
Och moderlig som jag är går jag och ställer honom i badkaret åter igen och spolar hans lilla rumpa igen.
    Mycket enklare att spola av honom nu för tiden än att försöka hålla honom så pass stilla på skötbordet att det skulle gå att torka bort, då brukar det sluta med att halva inredningen och en själv också måste tvättas av...
Nypolerad och vacker igen så vänder jag mig om och ska ta hans handduk.
Men när jag vänder mig om igen står min glada fjärt med min kropps-skrubb i handen och tryckt in den i munnen.
Jag ser hur hela världen fryser till is och zoomar in på honom.
Nej! Men USCH! Spotta ut det där!
Jag plockar av honom skrubben och kikar in i munnen som uppenbarligen är tom.
    Skrubben faller sönder väldigt lätt så jag vet inte om han hann svälja någon bit, men jag tar vattenslangen och spolar honom lite i munnen i fall att.

Min skrubb innehåller svavel.
Att äta det är inte bra.
Jag ringer giftcentralen för att få lite råd och info. Om jag bör försöka få honom att kräkas eller ge honom något att äta.
Men ingen svarar.
Det är låååååång kö.
Så efter att ha suttigt och väntat ett bra tag och börjat bli väldigt orolig för hur detta kan påverka mitt barn ringer jag istället 112.
Som i sin tur kopplar tillbaka mig till giftcentralen och den långa kön.
Tack då...

Nå, efter en tid kommer jag äntligen fram. Kvinnan jag pratar med verkar inte tro på att den innehåller svavel, men ger mig i allafall rådet att ge honom något att dricka och kanske äta.
Så jag slänger ihop en vällingflaska och ger den till en nyäten och proppmätt Axel.
    Här snackar vi barnet som inte orkade äta upp sista skeden gröt ens...
Men en flaska välling på det var inga problem.
Slurp sa det.
Så nu har jag eventuell diare'e att se fram emot och kräk, men bättre det än något ännu värre.

Huvva.
Jag brukar som hålla saker och ting långt borta från badkaret, och absolut inget annat än leksakerna på kanterna, men nu hade jag glömt skrubben på sidan av badkaret på det lilla sidobordet under hyllan.
Dit nådde han på den korta stund jag inte tittade.
Rackarunge.

Nu ligger han och sover och verkar må hur gott som helst.
Tror inte att han åt något egentligen, men man vet inte.
Better safe than sorry.

Ska bli spännande att se hur resten av dagen tar sig.
Livet är ett äventyr.