Kära Holger Farväl

I torsdags kl 17.00 kysste vi hans nos en sista gång.

Vi tog farväl av vår kära vän och familjemedlem.

Don McLean – Vincent

Jag saknar honom, vi saknar honom. Älskade Pluttis. 

Vi köpte honom en stor hamburgare, bara till honom, och sen fick han sjunga med oss en sista gång.

Vi myste.

Det var ett stilla slut till ett stort och fart fyllt liv

  

Jag lyssnar efter hans fotsteg i lägenheten. Hans distinkta ljud när klorna slaskade mot golvet.

Jag slår på musik men ändå lyssnar jag efter när han kliar sig och slänger med läpparna.

Jag letar efter honom. Söker efter hans siluett i vardagsrummet där han brukade smyga upp i soffan utan lov eller lägga sig ovanpå buren och spana ut över gården genom fönstret. 

Jag kommer på mig själv med att klia filten i soffan när jag tänker på honom.

Jag tycker jag ser honom ibland, anar hans närhet. Som att han kommer förbi ibland och kollar att vi är okej eller kanske få mysa lite med oss. 

Jag vet inte hur livet på den andra sidan funkar, men jag har en bild av hur jag tror att det är, hoppas att det är.

Och därför hoppas jag att vi träffar honom sen igen.

Med hjärtat fyllt med sorg och ögon röda av saknad minns jag de fina stunderna. Dom skratt och leendena han gett oss.

Håller fast vid dem som små vattendroppar i en sandstorm.

Dido – See The Sun

Han har varit med oss i 2 år. Följt med och förgyllt våra äventyr. Gett oss kärlek, skratt och hitorier om hyss.

Han har även lett oss till nya bekantskaper och vänner.

Med kärlek kommer vi minnas honom i sina finaste stunder.

Som när vi var till Storforsen med honom, och badade, han något ofrivillgt.

När vi var ut i skogen med honom och vi gömde oss så han fick leta reda på oss.

Eller när han hittade ett intressant spår att följa, särskilt älg.

Från promenaderna kom han alltid hem med en fin pinne, gärna lite för stor för att kunna bäras.

I bilen hittade han alltid en trevlig ställning, helst i knäet på någon, gärna chauffören.

Han älskade att sticka ut näsan genom bilrutan och snusa så snoret stänkte.

Om det stänkte på den han satt hos blev det bara bättre.

När han myste med oss.

Han var världsmästare i att mysa. Helst i soffan eller sängen. Utfläkt på rygg eller inkrupen mellan husses ben.

Och när han frös ville han ligga ännu närmare, gärna inbäddad i en tjock härlig filt. till mattes stora förtjusning.

Han var en finsmakare. Det skulle inte vara för slemmigt, inte vara rökt, ostskivorna skulle vara rullade, fisk gick bra men inte skaldjur.

Starka lukter som apelsin skal eller parfym satte igång honom på ett bus-il.

Även när han var nybadad fick han fnatt och rejsade genom lägenheten med rumpan i golvet, i vild glädje med någon favorit leksak.

Helst hunden eller Åsnan.

Han kunde dem vid namn. Bad man honom hämta hunden gjorde han det. Även husse och matte kunde han.

Vi sjöng tillsammans, kanske till grannarnas förfäran.

Han älskade att busa och slutade aldrig vara valp.

Han har berört dom flesta av oss på olika sätt, men för oss var han en i familjen, en bror, en son, en trogen bästa vän.

I Kärt Minne.

The Turtles – Happy Together

(Detta är Benny och Holgers låt.)

.