onsdag 30 mars 2011

Shoppingspree

Igår var vi på stan och köpte lite små saker till Axel.




och en liten badbåt.

måndag 28 mars 2011

fredag 25 mars 2011

Vilken underbar idee


Vilken härlig idee. 

Pennan mitt svärd.

Tänk om man kunde komma ihåg och berätta alla sina tankar högt för andra människor.
Alla de där tankarna som man tänker när man badar eller precis innan man somnar. De där riktigt kloka tankarna som skulle lösa all världens problem.

När jag var yngre så kom jag på en briljant, lysande ide om hur man skulle få fred på jorden.
Jag låg i sängen och funderade och kläckte en underbar plan om hur man skulle gå tillväga.
Sen somnade jag med gott samvete.
När jag vaknade hade jag glömt bort hela planen och tanken. Jag minns bara att jag löst freden, men inte hur.
Efter det hade jag alltid ett skrivblock bredvid sängen och skrev ner alla nattliga funderingar.
Jag hade ganska många då jag var vaken mer än jag sov.
Jag skrev också dagbok regelbundet, sagor, sånger. Allt jag kunde få ner i ord.

Men av någon anledning lät jag det gå i dvala.
En efter en lade jag undan de olika häftena och tog upp andra saker istället.
Jag började arbeta och umgås mer med vänner och alla möjliga andra saker gjorde att jag inte längre satt klistrad vid pennan.
Jag tror det kallas att växa upp.
Jag behövde inte skriva lika mycket för att lära känna mig själv längre. Nu vet jag vem jag är och är stolt över det.

Men jag önskar ändå att jag kunde berätta alla mina tankar och ideer.
Ibland är jag så rolig att jag kan skratta högt men när jag ska forma det till ljud knyter sig tungan, jag glömmer bitar och kastar om orden och skämtet blir inte roligare än, kom ketchup så går vi skämtet.
Men det gör inget, för de som känner mig uppskattar mig för den jag är i alla fall och skrattar åt mina dåliga skämt eller lyssnar på mina halvtänkta ideer och ganska kloka tankar.
Jag känner mig uppskattad för den jag är och det betyder allt!

Nu har jag ju bloggen också. Så nu kan jag plita ner några rader när jag kommer på en av mina tankar i alla fall.
Det här var en av dem.

Axel och Dumma Mig

BVC och typiskt mig.

Jag var till BVC, igår med Axel för 10månaders kontrollen.
Allt var tiptop och enligt doktorn var det ett ganska vanligt problem Axel hade med sin mage som kallades något i stil med spädbarnsmage. Han kunde inte själv rätta termen för det, men han beskrev ganska exakt hur Axels mage har betett sig och det fanns inte något man kunde göra förutom det vi redan gör.
Och för säkerhets skull ska vi fortsätta ge honom mjölkfri mat i ca 2 veckor till och sen gradvis introducera mjölk igen. Men gluten trodde han inte att det var i alla fall och det vore ju skönt det.
Han vägde nu 10,5 kg och var 74cm lång.

Igår var första dagen som jag vågade säga att jag mådde bra igen från att ha varit sjuk, och då ville jag också hinna med allt det där som man inte kunnat göra för att man varit för svag.
Så kl 6 började vi morgonen som vanligt, frukost och så städade jag undan i köket, dammsög och donade. Tog hand om disken med mera.
Vet inte om det syns så mycket i dag dock...
Sen kl 10 hade jag tvätt-tid. Tog alla handdukar och så mycket kläder jag bara kunde hitta. Vid 14.00 hade nätt och jämt den sista tvätten blivit något sånär torr, så då hoppade jag och Axel in i duschen, fixade till oss lite grann och störtade stressade iväg mot Örnäsets Vårdcentral.

Kl 15.00 stod vi inne på BVC och väntade på Lotta, våran super trevliga sköterska, och läkaren.
Då kunde jag stanna av. Det var sista punkten på dagordningen och vi var framme och jag kunde börja slappna av.

Då började det snurra.
Jag försökte skärpa till mig och gick till väntrummet och satte mig, men det snurrade bara ännu mer.
Jag lutade huvudet mellan benen men världen skenade iväg åt alla håll i alla fall och det svartnade en stund.

Lotta som blivit ledig kom ut, såg mig och sa åt mig att lägga mig ner.
Så jag lade upp benen på soffans armstöd och försökte andas, samtidigt som ögonen tårades. Men kroppen var inte alls med på noterna utan stängde av en liten stund till innan jag började kunna samla ihop mig igen.
Skakig reste jag mig väldigt långsamt upp, drack vatten och stressade inte något mer den dagen. Och på vägen hem köpte jag mig en dextrosol.
Så något gott fick jag ju ut av mitt svim-anfall i alla fall...

torsdag 24 mars 2011

I huvudet på Axel

Undrar varför man placerar de förbjudna skåpen längst ner?
För de är just de skåpen som Axel kommer åt och som är så spännande att kika in i.
Det är som att han tittar in genom Narnias magiska portar. Hans ögon lyser upp av spänning och handen trevar efter att upptäcka vad som finns där.
Klämma, känna, smaka lite grann bara.
Kanske krypa in?
Vad händer om jag drar i den här och hur låter det om man bankar med den här.

Och plötsligt från ingenstans slås portarna igen och han förflyttas bryskt till en annan hörna.
Inte alls lika magisk.
Faktiskt riktigt tråkig.
Fullt med vanliga leksaker som man får leka med och smaka på.
Dom har han redan klämmt och kännt på, luktat och bankat.
Han vet hur de låter och nu vill han tillbaka till det magiska skåpet.
Men mamman står ivägen.

Han drar och han sliter i frustrationmen kommer inte in till det gömda paradiset, med burkar, sopor, kastruller och vad som än gömms bakom de vita små dörrarna.
Varför ens göra så små dörrar, klart att han vill in, de är ju i perfekt storlek till honom.
Tårarna börjar spruta då det magiska landet har stängt igen för denna säsongen.

Då sträcks ett par varma armar ner mot honom och han kommer upp i mammans mjuka famn.
Då är allt frid och fröjd igen.
För Axel vet att snart måste mamman göra saker och vända ryggen till, och då, då ska han kika in genom dörren igen.

Smutsiga små hemligheter

Ibland tänker jag när jag städar; Att jag inte tog en före och efter bild och la ut den.
Men sen tänker jag lika snabbt, att nä, jag vill ju inte visa hur smutsigt det var.
Sen skrattar jag lite åt mig själv då jag vet att alla som känner oss mycket väl vet hur det ser ut här hemma ibland, eller kanske ganska ofta.
Så en av dessa dagar ska jag utmana mig själv till att hänga ut vår lägenhet både före och efter.

onsdag 23 mars 2011

Axel 10 Månader

Nu snart blir Axel 10 Månader! 
Tänk i början räknade man dagar och sen veckor. 
Undrar när man slutar att räkna månader och börjar räkna det i år istället?


Tiden bara susar iväg och vårt lilla yrväder bara dundrar fram i lärobanan. 
I fredags lärde han sig att gå med stapplande steg. Nu väljer han ibland att gå istället för att krypa. Han öppnar skåp-dörrar och drar fram burkar och kastruller och allt vad han får tag i. 



Vi kvällsbadar, morgondoppar och lunch duschar, då skitkalas är mer en regel än ett undantag. Men att bada är ett nöje och en upptäckts resa varje dag. 
Vi upptäcker att man kan bubbla, plaska, sparka och bara ligga där och skvalpa. 


Vi har lärt oss att använda pekfingret när vi pekar och har äntligen börjat säga 
-Mamma!
och inte bara - Pappa, pappa, pappa. 

Andra ord han kan, som mamma och pappan förstår, är; Lampa, där, Bäpp-bäpp och Hej. 
Och när man säger Hej, hej vinkar han febrilt. Ibland med en hand och ibland med två.
Bäpp-bäpp, lärde han sig när vi var hemma på Rian och lyssnade på hur hunden Bonso låter.

Nu ropas det, 
- Mamma!
för jämnan och små armar sträcker sig mot en för att lyftas upp och inte lämnas kvar på golvet ensam.


Men ganska ofta drar vi iväg på egna upptåg och upptäcktsfärder. 
Det är ju spännande att våga gå ifrån och lämna mamman.
Då kryper vi snabbt förbi ett hörn och väntar en stund, det är lite läskigt på samma gång att vara så där långt borta ensam. 
Oftast brukar mamman kika fram och se vart han tog vägen och då skriker vi till i ett busigt skratt och sätter av som om han vore med i ett gatlopp.
Äventyret i högform.

Kablar är spännande, dammsugaren och plåtburkar som man kan bygga ihop. 


Han gillar att bygga ihop saker och är intresserad av hur saker och ting fungerar. 

"Lampan börjar lysa när Mamman rör vid den vita kabeln."
"Den lilla runda saken verkar passa i det där lilla runda hålet"
"Det låter om jag trycker på den här" 


Han är så go och mysig att om man kunde skulle man kramas dagarna i ända.

Det är våran Axel, 10 Månader. 
Eller om ett par dagar, 6 st för att vara exakt. 
Men vem räknar? ;)





Uppdatering

Om jag skulle ta och uppdatera er lite om vad som varit och farit i kort.

Jag har varit hemma på Rian en vecka och blev bortskämd med sovmornar, fin frukost och god mat.
Mamma var ledig ett par dagar för ovanlighetens skull så då var vi in till Kalix en sväng, hon tapetserade om pappas kontor som ska bli ett gästrum, och så var vi en säng till Piteå med min moster.
Jag i min tur bjöd på oräkneliga skitkalas, umgänge med mig och Axel och lite städning.
Om man ser på den ekvationen så tror jag att jag fick den bästa handen ;)

Sen var jag hemma i Luleå igen. Det var en sväng på stan och mötte lite folk.
Vi styrde upp våra räkenskaper med hjälp av Robert, och skulle byta bank. Men fick bli ganska irriterade på köpet då vi inte fick något trevligt mottagande då vi kom in. Vi blev mottagna som att vi var potentiella banditer            
som kommit för att infiltrera och sedan råna deras bank.
Så istället tog vi våra affärer till samma bank, fast i Boden istället och fick en helt ny nivå av trevligt bemötande. Där var det en trevlig karl som vågade skratta åt våra skämt och som kunde förklara utan att låta som en professor. Han styrde upp allting på en gång, där den andra banken tyckte att det var en fråga om flera veckors arbete.
Glada och flera kilon lättare på axlarna tog vi en fika hos Roberts mamma och sen åkte vi hem.
Fredagen åkte vi tillbaka till Boden, hämtade upp Tyra och firade att Robert fyllde år. Vi bastade, åt mat så magarna stod i fyra kanter och pratade om allt möjligt.
Det var en otroligt trevlig kväll.
Lördagen kom Lars och hälsade på och sen kom Söndagen....
Söndagen skulle ha haft med sig ännu ett härligt kalas för att fira Jocke och så kom Bennys syster Anna upp en kortis.
Men då jag mådde som jag mådde så avbokade vi kalaset och Benny fick möta Anna själv.
Surt sa räven.

Så nu är vi här. Idag har jag varit ute med soporna på stapplande ben.
Inte för att jag mådde så dåligt, idag mår jag ganska bra faktiskt, utan för att det var så rackarns halkigt.
Det var tur att jag hade barnvagnen så jag hade något att hålla i annars hade jag nog varit blå både lite här och var.
Jag har städat lite och vädrat lägenheten så nu har vi ny och fräsch luft här hemma.
Jag har precis lagt Axel för kvällen och ska ta och göra mig en kopp med rött gott te och kika lite film.

Kram mina vänner.

Hopp om livet

Nu är jag äntligen lite bättre. Är inte helt bra men inte långt ifrån.
Blev magsjuk i Söndags, vaknade på natten av att jag mådde illa och sen gick det bara utförs.
Kan inte komma ihåg att jag någonsin varit så magsjuk. Det åkte åt båda hållen.
Inte kul alls.
Sen på Söndag morgon åkte Benny iväg och skulle hänga upp torr-kött och skotta tak och kom tillbaka vid ett-tiden med nypon soppa åt mig.
Jag är ganska glad att Tyra var här kan jag säga annars hade Axel fått spendera ganska mycket tid i sin säng den dagen.
Hon var super duktig och höll ett öga på Axel när jag bad henne göra det.
Efter Benny kom hem var jag säng liggandes, jag försökte få i mig små munnar med vatten eller soppa men lönlöst. På kvällen hade jag lyckats få i mig en halv liten kopp soppa.

Måndag åkte Benny iväg och lagade bilen och sen åkte han till Kiruna. Jag var väl måttligt nöjd över det men den behövde lagas upp så att vi inte blir utan bil. Måndagen fick jag i mig två fiskpinnar och en näve bär.
I tisdags fick jag i mig ett mål mat och nu idag verkar det gå ganska bra att äta. Men tar det väldigt lugnt.

Men nu idag som sagt börjar jag våga tro att jag kanske kan sticka ut näsan genom dörren igen. Idag kunde jag dricka första koppen te sen i Lördags. Så nu börjar det vara tecken om att jag är en människa igen.

söndag 20 mars 2011

Multimedia message

Idag är ingen bra dag. Jag känner mig ynklig och skulle vilja att någon kom och sjöng Soft Kitty, till mig.
Men nu är Benny hemma och har köpt nyponsoppa till mig. Hoppas det snart blir bättre.

måndag 14 mars 2011

En gammal skola och självkänsla



Tog igår en superhärlig vårpromenad med Axel i min gamla fina barnvagn och Bonso, en av mamma och pappas jämthundar.
På vägen hem mötte jag Helena en superhärlig tjej som jag arbetade med förut och pratade en stund med henne. Hon var ute och fick en härlig vårpromenad för sig själv då hon hade sin bror som barnvakt hemma.

Jag gick ungefär 6km, bort till min gamla rosa skola.
När jag var liten tyckte jag att den var så fin, skolan som jag skulle gå i. Den rosa skolan.
När vi åkte på mornarna till dagis så körde vi förbi den och jag längtade så efter den dag jag skulle få börja på den där fina rosa skolan.

På den skolan hade jag några smultronställen som jag tyckte extra mycket om. Det fanns ett litet träd uppe på en kulle bakom skolan, med en ensam fin gren. alldelens perfekt för mig att klättra upp och sätta mig på.
Där kunde man titta på molnen och dom andra tjejerna som promenerade runt i cirklar omkring skolan.
Jag förstod mig aldrig på det där promenerandet.
Att dom bara ville gå runt och prata istället för att leka och söka äventyr i varje hörn. 
Men så tyckte jag om att fantisera och drömma, jag tyckte om att vara ung och ville inte alls bli vuxen så fort jag kunde.
Jag hörde ett bra citat en gång av en kille som jag ändrade uppfattning om när han sa det.

"Det är vuxet att våga vara barnslig"

Och det är en av de livsfilosofier jag följer. För man ska våga vara sig själv och göra det som känns bäst för en själv. För i slutändan är det mitt liv jag lever och jag vill inte dö och inse att jag levt någon annans liv.

söndag 13 mars 2011

onsdag 2 mars 2011

Multimedia message

Idag har jag gjort 1min plankan och blev utmanad på 10 armhävningar som jag utmaade några fler i. Jag svettades efter 5;
) Beach 2011 here I come;
)

tisdag 1 mars 2011

Hår segel


Sån frisyr skulle jag vilja göra någon gång fast utan att raka sidorna och utan att skaffa skägg... ;)  

Mr Trötter

Trötter

Idag hade vi en trött Axel. Han har nämligen bara fått sova förmiddag.
Så nu när klockan blev fem rullade huvudet på honom och ögonen fick sitt eget liv till dom gled igen. Men vi kunde inte låta honom sova då eftersom vi gärna vill sova längre än till fem imorgon, så vi fick kittla honom, men xel log bara i sömnen, så vi skuttade med honom, men Axel ville sova.
Tillslut satte vi ner knyttet på golvet och ställde honom och då vaknade han långsamt till igen.
Det var inte roligt, han var ju så trött och elaka vi bara ställer ner honom.
Så nu har jag busat med honom och gett honom kvällsgröt och tagit det dagliga kvällsbadet, så nu äntligen får han sova.
Och sova det gör han.
Gopojken.

Vi har haft trevligt folk på besök idag. Andreas, som brutit handen, med Saga och David. Så vi har druckit kaffe och pratat lastbilar, motorcycklar, flyttgubbar och deklaration.
Det är tur att jag stämmt träff med Erika på Onsdag ;)