Igår var vi ute på promenad, hela lilla familjen.

Benny och jag, Axel i vagnen och Tyra på Inlines. Vi traskade runt i området och Tyra fick försöka haka på så gott hon kunde. 

Hon var riktigt imponerande för att inte ha åkt nånting på väldigt länge. Så när vi kom hem igen hade hon ganska mörbultade fötter men ett par stycken nya fräknar. 

Det var väldigt härligt med sol, men det blåste som bara den. Ibland medvind och ibland så motvind att man nästan gick bakåt istället. 

Och idag blev jag utmanad på ännu en promenad, så då tog jag på mig skorna och tog med mig Axel ut igen och spatserade. 

Jag tog vägen genom parken och kikade och den började vara riktigt promenad vänlig igen. Vägarna såg relativt torra ut och det var inte lika upp grävt som det var tidigare i höst då det inte gick att gå där längre.

Däremot blev jag lite ledsen över hur mycket sunk och skräp som folk kastar ut i naturen och hur många hund bajsar som folk bara lämnar. 

Nä, men det är ju bara lite valp-bajs, så det märks inte. Eller det som göms i snö tinar inte upp i tö... eller hur var det nu? Och sen den där underbara, nä men jag plockar upp det i en påse men kastar det mitt på vägen för jag orkar inte hitta en sopkorg....?

Så det var inte mycket till njutning utan det var mer en slalom övning för att inte pricka det strategiskt utplacerade bajs-högarna.

Men så gick jag också och tittade på vattenpölarna och tänkte på när man var liten och man satt och tröck näsan mot bilrutan och bara längtade efter att få komma hem och ta på sig gummistövlarna och springa ut för att vada runt i dem.

Det var som stora sjöar och ganska ofta var det så djupa att vattnet bara råkades vara lite för djupt och det rann över stövel-kanten.

Men för varje år av någon outgrundlig anledning så krympte de där sjöarna och de gick lite lägre ner på stövlarna. Men lika kul var det ändå, de där vatten-sjöarna till pölar som fanns hemma på Rian. 

Och så tänkte jag på Axel och vilka pölar han kommer hitta och vada genom och om de kommer att få stanna kvar med honom genom hans liv. 

Blir det kanske pölarna på åkern hos mormor och morfar, eller blir det en enorm pöl i parken?

Ska bli spännande att stå vid hans sida och se när han växer upp.