Hurra hurra hurra för Axel på hans stora dag!
Våran fina pojke fyller 1År!
Helt otroligt!
Ett år har gått så fort och det har hänt så mycket.
Både kroppsliga som den där gossiga personligheten som börjar smyga fram.
Från att bara äta på mammas bröst till att träna på att äta själv och försöka dricka ur glas.
Från att bara bli buren i famnen till att springa och söka egna äventyr.
Och från att vara stilla och filosofisk till att klättra upp på allt i sin väg för att få nya perspektiv.
Och sömnen, den underbara sömnen som man ibland trodde att man aldrig skulle få uppleva igen kommer nu på besök allt oftare.
Rutinerna rullar på och ger en helt nya ögon för den vardag man en gång hade hur enkel, okompliserad och tråkig den var utan honom-
Lilla, stora underbara Axel.
Allt går så fort nu, han producerar tänder på löpande band och håller nu på med sina kind tänder, en har redan kommit upp och minst fyra till är på väg.
Han har går så stadigt nu mera, inte alls som betjänten från grevinnan och betjänten och han har till och med börjat springa.
Han busar och killar en i naveln, han testar gränser, har ingen förståelse för gravitationens lagar och vill att det ska vara full rulle hela tiden, men han tycker även om att försöka pussla ihop saker, passa ihop dem och se hur saker och ting fungerar.
Så när vi badar är det han som sätter i ploppen, slår av och på vatten och tar ur ploppen när vi är klara.
Och så tränar vi på att göra våra behov i badkaret, har ingen potta ännu men ska söka reda på en fin en så vi kan börja pott-träna på riktigt.
Men nu kan det gå hela dagar då han inte kissar i blöjan en enda gång!
Och så dansar han till musik han gillar. Han viftar med armarna, svänger med händerna och skumpar med rumpan och det är så underbart att se att jag dansar med, jag med, även när det är låtar jag inte gillar. Det känns bara så fritt.
Och snart börjar han på dagis.
Han älskar när vi är på öppna förskolan så jag tror att dagis kommer vara rena rama festen för honom.
Jag ser dagarna skena iväg och jag vill fånga varje speciellt ögonblick med honom, men jag hinner inte med.
Jag vill fota varje leende, jag vill filma varje hyss och alla framsteg.
Våran stora lilla gosse.
Hipp Hipp Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar