Axel och Dumma Mig

BVC och typiskt mig.

Jag var till BVC, igår med Axel för 10månaders kontrollen.
Allt var tiptop och enligt doktorn var det ett ganska vanligt problem Axel hade med sin mage som kallades något i stil med spädbarnsmage. Han kunde inte själv rätta termen för det, men han beskrev ganska exakt hur Axels mage har betett sig och det fanns inte något man kunde göra förutom det vi redan gör.
Och för säkerhets skull ska vi fortsätta ge honom mjölkfri mat i ca 2 veckor till och sen gradvis introducera mjölk igen. Men gluten trodde han inte att det var i alla fall och det vore ju skönt det.
Han vägde nu 10,5 kg och var 74cm lång.

Igår var första dagen som jag vågade säga att jag mådde bra igen från att ha varit sjuk, och då ville jag också hinna med allt det där som man inte kunnat göra för att man varit för svag.
Så kl 6 började vi morgonen som vanligt, frukost och så städade jag undan i köket, dammsög och donade. Tog hand om disken med mera.
Vet inte om det syns så mycket i dag dock...
Sen kl 10 hade jag tvätt-tid. Tog alla handdukar och så mycket kläder jag bara kunde hitta. Vid 14.00 hade nätt och jämt den sista tvätten blivit något sånär torr, så då hoppade jag och Axel in i duschen, fixade till oss lite grann och störtade stressade iväg mot Örnäsets Vårdcentral.

Kl 15.00 stod vi inne på BVC och väntade på Lotta, våran super trevliga sköterska, och läkaren.
Då kunde jag stanna av. Det var sista punkten på dagordningen och vi var framme och jag kunde börja slappna av.

Då började det snurra.
Jag försökte skärpa till mig och gick till väntrummet och satte mig, men det snurrade bara ännu mer.
Jag lutade huvudet mellan benen men världen skenade iväg åt alla håll i alla fall och det svartnade en stund.

Lotta som blivit ledig kom ut, såg mig och sa åt mig att lägga mig ner.
Så jag lade upp benen på soffans armstöd och försökte andas, samtidigt som ögonen tårades. Men kroppen var inte alls med på noterna utan stängde av en liten stund till innan jag började kunna samla ihop mig igen.
Skakig reste jag mig väldigt långsamt upp, drack vatten och stressade inte något mer den dagen. Och på vägen hem köpte jag mig en dextrosol.
Så något gott fick jag ju ut av mitt svim-anfall i alla fall...