Samvetesgrann...

Nu är det fredagskväll och dans i folkets park...

Sitter på jobbet och myser innan dagen börjar. Tycker om att åka in så man är en stund i förväg och inte bara hastar in som en virvelvind utan att ha riktigt koll på läget.

I helgen har jag planerat in en dejt med finaste Sara.
Det är hutlöst länge sen jag såg henne och ännu längre sen jag och hon kunde ha en riktig tjejhelg =) Så på lördag är tanken att jag åker till Västerås.

Så idag ska jag göra ett kickass jobb på jobbet så att jag verkligen kan unna mig att ta det lugnt med Sara.

O!
En tanke jag har.
Ganska elak tanke men den dyker liksom upp hela tiden utan att jag lyckas tygla den...
Förra veckan blev jag sjuk, och jag är inte den som ger upp i första taget utan jag försökte som jag brukar göra... hålla-ut-tills-man-tippar-omkull-metoden ungefär...
Och ganska många verkar trott att det var mest gnäll...
Nu helt plötsligt är det ganska många här som har väldigt liknande symtom som mig... Och oj oj oj, vad det är synd om dem och vad de mår dåligt... Hmm..
Ja, jag tycker synd om dem... iaf om de flesta av dem... det är väl egentligen bara en som är ett undantagsfall.... och jag har väldigt dåligt samvete, dels för att det med största sannolikhet är jag som smittat dem...
Men sen så är det även lite redemtion i det hela. Att okej, jag var nog rätt sjuk i alla fall.
Men jag har dåligt samvete över att jag tänker så också.

Men som sagt det var bara en tanke. En bland många.
Jag tänker så många tankar ibland att det är ett under att man alls får ut något av det där gjyttret där uppe.

Igår kväll var det en sån kväll.