Sitter här snorig och trött och ett barn som är gladare än gladast och busig. Han har precis upptäckt ett nytt nöje.
Att dra av mamma strumpan.

Man ser varje dag hur ljuset tänds klarare i de små ögonen och han förstår och kopplar ihop nya saker.
Han upptäcker ljud och rörelser och testar gränser. Roligast är att klättra upp på stolar och dansa och så ibland glömmer han bort hur det var man klättrade ner igen.

Orden börjar dyka upp med jämna mellanrum. Det verkar som att ord på B är lättast att koppla ihop.
Som Boll, Bajs, Bil, Borta och Banan.
Och vissa ord har han i perioder för att sedan glömma bort dem och sedan minnas dem någon vecka senare. Som Kiss till exempel.
Men favorit ljudet för stunden är definitivt Vov vov, och så Pappa såklart.

Pottan är rolig att gå på och han väntar gärna med att kissa så han kan göra bort det där istället för i blöjan. Och det förstår jag det, jag skulle inte heller vilja gå runt med en fuktig blöja.
Och när han har bajsat klart ställer han sig överlyckligt upp och pekar på innehållet i pottan och säger bajs, i olika tonarter och uttryck.

Mat tycker han fortfarande är något av det bästa som finns, och nu får han äta det vi äter dessutom.
Vi övar på att använda bestick men Axel tycker att de är överflödiga då han faktiskt har ett par perfekta händer som man kan använda.
Och det han ena dagen tycker smakar som himmel riket kan nästa dag smaka ve och fasa.
Och det smakar ännu mer ve och fasa om mamma och pappa försöker mata honom, men om man låter honom äta det själv med händerna kan det helt plötsligt slinka ner hur lätt som helst igen.

Ja nog har man ett spännande liv som mamma i alla fall, att man inte visste hur härliga de små glädje ämnena i vardagen kunde vara så som slibbiga pussar och varma mysiga kramar, och hur mycket som vi ännu har kvar att upptäcka tillsammans.