Jag har haft lite stilltje senaste tiden. Har inte riktigt haft orken att skriva men jag har haft lusten.
Jag sitter och överväger att börja jobba med boken igen och försöka avsluta det projektet.
Är lite nervös dock för att det betyder att jag är ett steg närmare att avsluta det projektet och en liten del av mig har sagt att det är boken jag lever för och när boken är klar så kommer något att hända då jag fått för mig att boken var mitt livsverk.
Men i veckan har jag läst mina gamla dagböcker och upptäckt att jag har haft andra liknande mål som jag uppnått och överlevt, så kommer jag nog överleva även denna gång.
Jag tror nog mer att det är rädslan för att blotta sig och visa upp sig, som sitt innersta väsen som gör att jag tror att slutet betyder slutet och att jag tvivlar på att jag kommer göra något så stort och betydelsefullt för mig själv igen.
Men som jag upptäckte så är det precis vad jag har gjort förr och därmed troligen kommer att göra igen.
Dessutom vet jag att ni som känner mig kommer att älska boken bara för det enkla faktumet att det är jag som skrivit den. Så egentligen är jag inte så orolig som jag låter utan egentligen handlar det helt enkelt om helt vanlig hederlig rampfeber.
Och enda sättet att komma över rampfebern är att gå ut och ställa sig i ljuset och sätta igång.
Så, nu sätter jag igång igen för detta är bara en början, inte ett slut.
